Hatha yoga räknas som den yngsta av yogans sex inriktningar (se tidigare blogginlägg). Hatha betyder kraftfull och är en sammansättning av två ord: ha som betyder sol och tha som betyder måne på sanskrit. Genom att sammanföra dessa två polariteter är strävan att skapa balans. I Hatha yoga handlar det om balans mellan den solära, sammandragande energin, som gör individen solid, stark, fokuserad, positionerad, karftfull och effektiv och den lunära, expanderande energin som gör individen rörlig, ädel, utåtriktad, känslig, tänjbar och kärleksfull. Hatha yoga var en av de första yoga formerna som västvärlden började utöva.

Vinyasa är en dynamisk form av Hathayoga, med ursprung från Viniyoga. I Viniyoga poängteras att asanas ska anpassas efter individen. Att låta rörelse och sinnligt fokus följa andning är en annan utgångspunkt. Yogapraktiken sker i ett flöde genom att yogin följer andningen och fokuserar inåt, mot högre nivåer av koncentration i syfte att stärka sinnet och minska frekvensen på tankeverksamheten.

I Vinyasayoga används den fysiska och mentala kroppen genom en kombination av rörelser, positioner, och andning i syfte att göra sig av med negativ energi, stress och spänning och istället öka den positiva energin i kropp sinne och själ. I Vinyasayoga når man en högre nivå i kropp och sinne via ett arbete med prana, livskraftsenergi. För att frigöra prana (livsenergi) för man kroppen genom asanas (positioner)  med pranayama (aktiv andning), som en röd tråd. Det är viktigt med ordentlig nedvarvning och avslappning för att öka och stabilisera prana och dess motståndskraft apana. Apana kontrolleras av utandningen och finns i den nedre regionen av ryggraden. Genom att arbeta med bandhas, kroppslås, stabiliserar vi apana.

På bilden ser ni mig göra uppåtgående hund som är en del av den flödessekvens som kallas för just vinyasa i vinyasayogan. Man varvar positioner med vinyasa delvis för att behålla flödet och värmen i kroppen.

Inom yoga strävar man efter balans i den åttafaldiga vägen. Det finns mycket att lära från den och man kan arbeta efter dessa vägar genom hela livet. Varje individ är unik och bör hitta sin egen balans. Allting är föränderligt och därför måste en yogi/yogini hela tiden vara dynamisk i sin praktik och observant på hur, med de förutsättningar som ges just nu, kan han/hon nå balans?

Yama - moralövningar som anses vara grunden för hela yogadisciplinen och rötterna till vår evolutionära utveckling. Dessa är: Ahimsa (icke våld), Satya (sanning), Asteya (inte själa), Aparigraha (inte samla) och Brahmacarya (moderation).

Niyama – observerande.

Asana – kroppsställningar/hur jag behandlar min kropp.

Pranayama – andningskontroll/energikontroll.

Pratyahara – tillbakadragande av sinnena.

Dharana – stadgande av sinnet.

Dhyana – meditation.

Samadhi – Högsta medvetenhet, lycka och harmoni.

Stående hund är optimal att komma in i med barnets position som utgångspunkt. Man sträcker då fram armar och händer på matta, men drar tillbaka axlar/skulderblad så de inte hamnar för nära öron/nacke. Spretar med fingrar och pressar ned handflator i matta. Kommer sedan i med tår i matta, upp på ’alla fyra’ (knän). Utan att flytta händer eller fötter rätar man sedan ut i ben, så att kroppen får formen av en pyramid. Då får man det förhållande i avstånd mellan händer och fötter som är anpassad för just den individens proportioner.

Sedan är det viktigt att slappna av i nacke, bredda mellan skulderbladen och försöka att behålla en rak ryggrad. Därför får man gärna böja lite i benen och sträva upp med sittben mot taket. Ofta kan man behöva vinkla ut hälarna en smula för att få en rak linje mellan lilltå och utsida häl på foten. Fötterna är placerade höftbrett isär. Slut gärna ögonen. I stående hund stretchas hela kroppen. Den ökar blodcirkulationen, sträcker ut och formar muskler i ben, armar, mage, axlar, motverkar trötthet och ökar vitaliteten i kroppens organ och muskulatur.

Under yoga praktik frigörs energi i kroppen som innebär att kroppen väcks till liv inuti och möjligheten att ta emot och utveckla livskraft ökar. Livsenergin, på sanskrit prana, är en inneboende energi som alla varelser har till förfogande. Den cirkulerar i kroppen och ger liv. Den kommer in på inandning och är mer än syret. Prana är länken mellan kropp och själ och mellan materia och energi.  Prana är en universell kraft som upprätthåller aktiviteter i kropp, sinne och själ och planeter och stjärnors rörelse. En av mina yogalärare brukar säga att man uppnår prana när man står i en asanas och muskeln börjar vibrera och faktum är att det riktigt känns hur energi frigörs om jag bara fokuserar på andningen och står kvar i asanas.

Apana är pranas motkraft. För att prana ska komma i balans behöver apana väckas och balanseras. I en yoga praktik görs detta genom nedvarvningspositioner och avslappning. Apana kontrolleras av utandningen och bor i den nedre delen av ryggraden, runt buk och höft. Bandhas, kroppslås, kan väcka och stabilisera apana och har som syfte att rensa ut slaggprodukter och spänningar i kroppen.

Kroppsställningar, asanas, kan man säga är en filosofisk beskrivning av en fysisk aktivitet. I asanas träning är det viktigt att tänka på att aldrig stressa in i en position, vägen dit är lika viktig som målet, för att föra utvecklingen framåt. Det är viktigt att fundamentet är på plats, alltså en kroppsdel som grundar sig ner i mattan, ofta fot eller hand men även blickplaceringar är en del av fundamentet.Hållningen, dvs en rakrygg och kvaliteten på din andningen är ytterligare en del av fundamentet i asanas.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns någon prestation i yoga, vilket många yogis och yoginis måste arbeta på att släppa i just asanas. I stående asanas måsta man vara uppmärksam på en balans mellan det hårda och det mjuka och mellan kontraktion och extension av musklerna. Det viktiga är att lyssna inåt, var och hur det känns, acceptera och iaktta, inte värdera och jämföra.

Strävan efter att slappna av i ansikte, käke, öron och ögon är viktigt under utövandet. Fokus på kroppslig och sinnlig kontroll över rörelser, följa andningens tempo, fokusera på nuet och på att vara medveten om andetag och kropp. Nedvarvnings positionerna är viktiga, och att alltid vila 7-10 min i Savasana. Därför är barnetsposition en grundläggande asana att alltid återkomma till så fort man tappar fokus.

Barnets position (på sanskrit Balasana) kan utföras antingen med armarna framåt eller bakåt som på bilden. Goda effekter av barnet är bland annat en mild stretching av höfter, vader och fotleder. Som andra vilande ställningar så lugnar den sinnet och avhjälper stress och trötthet.

Under en yoga praktik kan man alltid komma ner i Balasana. Eftersom yoga inte alls handlar om prestation, utan om att vända fokus inåt och vara närvarande, så är det ofta en större utmaning (åtminstone för oss i ‘väst’) att lägga oss i Balasana.

Själv har jag under vissa praktiker i princip legat i Balasana hela tiden. Fysiskt så kändes det som att jag inte kunde röra mig en millimeter, och ett par tårar letade sig ner för mina kinder. Det är vad som kan hända om man djupdyker lite i sig själv och yoga och även om det kan låta märkligt så rekommenderar jag det verkligen!

Jag jobbar som yogainstruktör på Balance och eftersom det är alla hjärtans dag imorgon så ska vi köra paryoga. Det svåra är att det finns så många positioner att välja mellan! Men jag hittade den här videon och tänkte ta några därifrån.

Vi erbjuder gärna paryoga på yoga-hemma.se, man kan på många sätt få ut mer av yogan om man gör den med en partner, förutom att det är härligt att jobba så nära och dynamiskt med en medmänniska.

Kolla in de nya filmerna på yoga-hemma.se under Om yoga och Om yoga-hemma.se! Stort tack till Open Entrepreneurship som gjort filmerna. Tänk på att filmerna är till för att ge dig en känsla av vad yoga-hemma.se vill förmedla. Vissa av positionerna i filmerna kan vara riskabla att utföra på egen hand. Se hellre filmerna som ett första möte med yoga-hemma.se och hör gärna av dig om vad du tycker är bra eller dåligt! Mig når du på filippa@yoga-hemma.se.

När jag började med yoga för ca 9 år sedan såg jag det som ett bra komplement till den dans jag ägnat större delen av mitt liv åt, men nu alltså skulle sluta med. Jag var helt fokuserad på kroppen. När instruktören pratade om andning tänkte jag att “äsch, jag kan ju stå i alla de här positionerna utan att andas sådär”. Trodde jag ja! När jag ett par år senare försökte mig på att andas Ujjayi andning så insåg jag hur mycket längre jag faktiskt kunde komma i de fysiska positionerna.

Det var min väg in till att jag först och främst insåg att jag har ett sinne som jag kan välja att iaktta och inte identifiera mig med. Och sedan att det finns något oändligt mycket större bakom mina känslor och mina tankar. I hinduismen, som yoga plockat många grundstenar från, kallas det större för Atman, i kristendom kallas det för Gud, i islam kallas det för Allah och i vårt sekulariserade samhälle så är det för de som funderar över sådana här frågor kanske något som kan kallas Livet.