Nu har jag bokat in en Vipassana i Indien i februari. För er som inte vet vad det är kan läsa mer här:

Vipassana betyder “att se saker som de egentligen är”. Det är en av Indiens äldsta meditationstekniker, som återupptäcktes för över 2 500 år sedan av Buddha, och lärdes ut av honom som ett universellt botemedel mot universella problem.

Denna teknik, utan anknytning till någon religion eller sekt, syftar till att fullständigt göra slut på mentala orenheter, och därigenom nå full befrielse som är den högsta lycka. Dess syfte är att läka människan; inte endast att bota sjukdomar utan att fullständigt bota allt mänskligt lidande.

Vipassana är en väg till självförändring genom själviakttagelse, som fokuserar på det nära samspelet mellan kropp och sinne. Detta är något som kan upplevas direkt, genom disciplinerad uppmärksamhet på de kroppsliga förnimmelser som styr kroppens liv, och som oavbrutet står i samband med och betingar sinnet. Baserad på iakttagelse är detta en självutforskande resa till kroppens och sinnets gemensamma ursprung genom vilken man löser upp mentala orenheter. Detta leder till ett balanserat sinne fullt av kärlek och medkänsla.

De naturlagar som styr våra tankar, känslor och förnimmelser blir tydliga för oss. Vi förstår genom direkt upplevelse hur man gör framsteg och hur man faller tillbaka, hur man skapar lidande och hur man befriar sig från lidande. Vårt liv kommer alltmer att kännetecknas av ökad medvetenhet, klarhet, självkontroll och frid.

Att vara närvarande innebär att acceptera den situation som är just nu fullt ut. Att leva i nuet. Det är det vi jobbar med när vi utför yoga men enligt den yogiska traditionen handlar det också om att ta med sig det genom livet, inte bara på mattan.

Att vara närvarande kan vara ganska enkelt. Eller i alla fall inte så utmanande, om man gör något där man får ett flöde som innebär att man inte känner motstånd och inte heller behöver motarbeta det som är. Vissa har lyckan att vara i sådana situationer på jobbet, jag har hört från tex coacher, lärare och hantverkare att de upplever total närvaro när de utför sitt arbete.

Men att vara närvarande kan också vara ganska svårt, eller utmanande. Och ofta är vi inte ens medvetna om vår icke närvarande inställning när vi hamnar i dessa situationer. Det handlar vanligtvis om att saker och ting inte blivit som vi tänkt oss. Då kan sinnets, eller snarare egots tankar och känslor igång och kan vara svåra att komma ur.

Det är precis då, som jag så ofta jag kan brukar försöka acceptera nuet fullt ut. Jag brukar utmana mig själv i att tänka “Allting är perfekt”. I början så kom en diskussion i gång i mitt huvud vid dessa tillfällen, det fanns en annan röst som svarade med “Vaddå perfekt??!! Vad menar du? Det kan inte vara menat att vara så här, det är ju helt sjukt!” etc. Men över tid har jag insett att det faktiskt kan infinna sig ett lugn när jag kan acceptera att allting är perfekt, även om det inte blev så som jag tänkte.